Det har tvistats länge om den generella faktorn av intelligens sedan Francis Galton på 1800-talet lanserade en generell ”mental ability” faktor. Galton lyckdades inte testa och bekräfta denna generella kognitiva faktor, mycket pga att han hade taskiga mätinstrument, vilket lade grunden för den klassiska testetorin först formulerad av Charles Spearman som föreslåg att förutom mätfel så kan en generell intelligensfaktor vara en stor förklaring till en mängd olika beteenden. Liksom alla stora upptäckter kritiserades Spearmans för hans teori om en generell intelligensfaktor, och även om denna g faktor bland de allra flesta seriösa forskare nu är fast förankrad så höjs det röster både från den akademiska världen, och inte minst från praktiker, att denna faktor inte finns, och finns den då är den inte värd att ta hänsyn till när praktiska beslut ska vägleda oss. Vad många inte vet är att Francis Galton hade en teori att det även kan finnas en generell personlighetsfaktor. Galton hann inte testa detta men det finns faktisk resultat från tidiga 1900-talet (Webb, 1915) som stödjer denna tanke.
Idag kan vi säga att det råder stor konsensus kring den sk Fem Faktor Modellen (FFM) av personligheten. FFM är en taxonomi som utgörs av fem breda personlighetsdimensioner. De ingående dimensionerna är: Målmedvetenhet, (förkortat CO efter engelskans Conscientiousness), Emotionell stabilitet, ES (eng. Emotional Stability), Sympatiskhet, AG (eng. Agreeableness), Extraversion, EX (eng. Extraversion), samt Öppenhet, OP (eng. Openness). FFM har en självklar roll i beskrivningar av personligheten och är är även den modell som har starkast stöd i forskningen vad gäller att förutsäga (predicera) beteenden på arbetsplatsen. FFM modellen har under senaste tiden också fått sin motsvarighet inom den kliniska psykologiska forksningen där FFM används för att förstå hälsotillstånd hos människor. Tex kan man idag förstå antisociala beteenden i ljuset av FFM:s olika facetter, mycket spännande som jag får anledning att återkomma till.
Men nu tillbaka till en generell faktor av personlighet. Det är forskarna van der Linden, Dunkel & Pettrides (2016) som i det ett senste numret av Personality and Individual Differences som sammannfattar var forskningen idag står avseende en (1) bred personlighetsfaktor. Nu ska det sägas att författarna argumenterar för att det verkligen finns en sådan, och dera slutsats är således JA det finns en General Factor of Personality (GFP), men de tar även upp den kritik som riktats mot deras argumentation, och konstaterar att det är ungefär samma kritik som den som Galton/Spearman fick stå ut med när de föreslog en (1) kognitiv faktor som ett sätt att förstå intelligens (se Jensen, 1998).
Egentligen argumenterar van der Linden & Co exakt på samma sätt som Galton/Spearman, dvs eftersom det finns ett positivt samband mellan faktorer som innehållsmässigt är olika saker (läs FFM) då borde det finns en orsak bakom detta positiva samband, något gemensamt som gör att detta samvarierar, en generell faktor.
Låt mig ta ett exempel från min egen erfarenhet att utveckla personlighetstest. När vi utvecklade MAP (Sjöberg, Svensson & Sjöberg, 2011), ett personlightetstest som ska mäta FFM, jobbade vi stenhårt för att de fem faktorerna skulle vara oberoende av varandra. För att pröva den övergripande modellen genomfördes en sk konfirmatorisk faktoranalys (Confirmatory Factor Analysis, CFA). Eftersom den teoretiska modellen i MAP specificerar fem faktorer med fem underskalor i varje enskild faktor testades den modellen först. Vi fick inte fullständigt stöd för detta då vi fann att alla faktorer hade en låg till moderat positiv korrelation med varandra.
Detta kan tolkas utifrån två utgångpunkter, den första är att vi är dåliga testutvecklare (vilket kan vara fallet), hade vi varit bättre hade vi fått oberoende faktorer. Den andra tolkningen är att det går inte att mäta dessa oberoende av varandra eftersom det finns något som ”orsakar” detta samband, det är den linjen som drivs av van der Linden & Co.
Om vi nu antar att det inte går att göra dessa fem faktorer oberoende av varandra, vad är det som orsakar detta? Van der Linden & Co anger tre olika möjligheter til förklaring.
Den första förklaringen är att GFP finns och är en en mänsklig faktor som kan definieras som en social effektivitetetsfaktor. Enligt denna tolkning, så har individer högt på GFP de kunskaper, färdigheter och motivation att agera på ett sätt att andra anser dem socialt önskvärda, vilket i sin tur ökar deras chanser att uppnå sociala mål. Individer som har en hög GFP har högre sannolikhet att väljas som partner, som medarbetare och som chef i jämförelse med personer som har låg GFP. Argumentet utifrån ett utvecklingsperspektiv är att dessa människor tenderar att ta sig framåt i sociala samhällen och på detta sätt är GFP en överlevnadsfaktor precis som kognitiv förmåga är.
Men kritik finns, där den andra förklaringen är att denna faktor består endast av att de som svarar på personlighetstest förställer sig i en social önskvärdhetsfaktor som försvinner när man formulerar om frågor i en mer neutral ton (se Bäckström, Björklund & Larsson,2009). Denna manipulation menar kritikerna har ingenting med social effektivitet att göra utan är en bluff faktor.
Den tredje förklaring kan vara, menar författarna, att det blir så rent statististisk eftersom en person ofta svarar på samma frågor, denna statistiska bluff har ingenting med en social faktor att göra menar kritikerna.
Någon sanning kan inte presenteras här och nu, men spännande är det att följa denna forskning och jag kommer få anledning att återkomma till den. Inte minst för ett en del författare menar att denna GFP faktor också har ett samband med generell intelligens.
Referenser
Bäckström,M., Björklund, F., & Larsson, M. R. (2009). Five-factor inventories have a major general factor related to social desirability which can be reduced by framing items neutrally. Journal of Research in Personality, 43, 335–344.
Sjöberg, S. Svensson, C., & Sjöberg, A. (2011). Measuring and Assessing individual Potential (MAP). Svensk & Engelsk version. Manual. Stockholm: Assessio International.
Jensen, A. R. (1998). The g Factor. The science of Mental Ability. Westport, CT: Praeger Publisher.
van der Linden, D., Dunker, C.S., Petrides, K.V. (2016) The General Factor of Personality (GFP) as social effectiveness: Review of the literature. Personality and Individual Differences, 101, 98-105.
Webb, E. (1915). Character and intelligence. An attempt at an exact study of character. London: Cambridge University Press.