Fusk i personlighetstest. Ett problem, men vi har idag inga metoder för att upptäcka vem som fuskar.

Anders SjöbergOkategoriserade6 Comments

ben-johnson7Som tidigare sagts här på psychometrics.se är forskningen splittrad i fuskfrågan avseende personlighetstest. Nedan kommer  jag klargöra vissa grundläggande frågor som måste besvaras innan vi kan ta ställning till om det finns en praktisk användning av ”fusk forskningen” vid urvalsbeslut. Innan jag går igenom forskningsresultat vill jag säga att det är ett problem när folk fuskar, inte bara i ett personlighetstest, utan i alla sammanhang.

Rakt till problemet. Arne och Beata har svarat på ett personlighetstest när de sökt samma jobb. Arne har fått 5 poäng på målmedvetenhets-skalan och Beata har 9 poäng på samma skala. Men frågan är om Beata har fuskat och skönmålat sitt resultat och Arne har varit ärlig? Om Beata skulle få jobbet baserat på resultatet, då är det ju fusk?

Men för att besvara den frågan måste två saker uppfyllas;

Det finns en metod för att upptäcka fusk

Det finns en metod för att korrigera resultatet

Forskningen ger ett glasklart svar på första frågan, NEJ det finns idag inte en säker metod för att upptäcka att en individ fuskar.

Och eftersom det är ett FETT NEJ på första frågan så blir det problematiskt att göra något åt den andra frågan, eller hur? Om du inte kan vara säker på vem som fuskar så blir det problematiskt att göra något åt det.

Onekligen finns det en hel del personlighetstest som ändå försöker komma undan med att man har någon form av ”lögn skala”. Om det nu inte finns en 100% säker metod att upptäcka om någon fuskar på ett personlighetstest betyder detta att korrigeringen kan göra att oskyldiga ”döms”. Dvs om jag har varit ärlig och upptäcks av en lögnskala så kan mina resultat korrigeras så att jag inte får jobbet. Endast en liten chans att detta sker är en ”rättsskandal” om man översätter denna situation i juridiska termer. Personen är som bekant oskyldig tills motsatsen bevisats. Det finns också en lite ideologisk frågeställning här, om testleverantören har en ”lögn skala” betyder det att testleverantören misstänker att du fuskar, detta är inte en särskilt sympatisk framtoning i urvalsprocessen.

Så hur ser det ut i praktiken då. Jo, många test innehåller dessa sk lögnskalor som på något sätt i första steget ska upptäcka fusk och sedan föreslå att resultatet korrigeras på något sätt.

Ett första exempel är att skalan har ett gränsvärde, kommer kandidaten över detta gränsvärde är resultatet ej tolkningsbart, kandidaten har således inget resultat på testet .

Ett annat exempel är att det finns en eller fler lögnskalor bland item du svarar på och per automatik så korrigeras resultatet (med en statistisk ekvation) så att ditt resultat blir ”mer korrekt”.  Detta är inte konstigare än att ditt höga resultat på en skala sänks med ett antal poäng, eftersom du varit ”oärlig” får du ett straffvarv och hamnar längre ned i resultatlistan. Ju mer du fuskar desto längre ned i listan hamnar du.

Ett tredje exempel är att resultat du uppnår når ett visst gränsvärde som anges i manualen, och då ska ditt resultatet tolkas med försiktighet, vad nu detta betyder!

Alla dessa förslag på lösningen är som ni förstår inte relevanta eftersom det inte idag finns en metod att upptäcka fusk. Så i praktiken skulle vi kunna rangordna leverantörer hur bra de är att upptäcka fusk, de som säger sig klara detta till 100% ljuger mest.

Nedan kommer några rekommendationer för er som testar personlighet.

  1. Fuskskalor bör inte användas (i varken forskning och praktik), dessa skalor oavsett vad de heter (lögnskalor, skönmålning, social önskvärdhet) gör mer skada än nytta i ett personlighetstest.
  2. Om man misstänker att en individ att ha fuskat, testa om personen igen istället för att korrigera resultatet på något sätt.
  3. Praktiker gör bättre att försöka förhindra fusk innan personlighetstestet administreras (tydliga instruktioner, testning under kontrollerade former, omtestning, testa med andra metoder för att verifiera resultat) istället för att jaga fuskare.
  4. Det är bättre att använda personlighetsskalor för ”screen out” istället för ”screen in”. Dvs ha ett lågt gränsvärde, det är osannolikt att ”fuskare” finns kring medelvärdet och under.

En annan intressant vinkling är det faktum att många testleverantörer som nyttjar lögnskalor säger till kandidaterna att det inte finns ett rätt eller fel svar i på frågorna, men det är ju inte sant om det finns en lögnskala som ”rättar” ditt resultat.

Mitt råd är, använd personlighetstest för att ”screen out”. Lär er leva med att människor säger i allmänhet att de är lite bättre än vad de är, det är en mänsklig sida som finns och inte går att korrigera med statistiska metoder.

Och framför allt, använd, förutom ditt peronlighetstest andra reliabla och valida urvalsmetoder för att ta rätt beslut.

Referens

Ziegler, M., Maccann, C., & Roberts, R.D. (2012). New perspectives on faking in personality assessment. Oxford.

Dela detta inlägg

6 kommentarer på “Fusk i personlighetstest. Ett problem, men vi har idag inga metoder för att upptäcka vem som fuskar.”

  1. Intressant! Men är inte forskningen tämligen tu-delat på detta område? Du väljer dig att "säga FETT nej" men det finns väl de som står på andra sidan? Nu är jag verkligen inte väl inläst på detta område, men det vore ju mer intressant att höra dig resonera dig fram till varför du valt din slutsats, kontra som du gör i detta inlägg bara redovisar din ståndpunkt och utifrån den bygger en argumentation.

  2. Hej Sven, det har du rätt i att det kanske var lite snabbt skrivet, men jag bygger resonemanget på det som forskare är överens om, att det inte idag finns en metod för att hitta fuskare. I boken som jag refererar till är man rörande överens om att forskningen pekar åt olika håll, inte minst för att det finns så många olika definitioner av fusk. Men det som ändock de allra flesta är överens om är att INTE används lögnskalor dessa har visat sig göra mer skada än nytta. Om du vill läsa mer om detta ämnet rekommenderar jag boken, och de två sista avsnitten är väldigt bra på att sammanfatta forskningsläget. Det är viktigt att påpeka att detta beskriver dagsläget av forskningen, men som bekant kan forskningen upptäcka nya sätt att lösa problem.

    Anders

  3. Anders,

    du tar verkligen i. Ingen påstår väl att det finns en 100 % fungerande metod att upptäcka "fusk", men man kan komma en bit på väg. Att låtsas som om problemet inte existerar är inte konstruktivt eller trovärdigt. Mindre polemik och mera sakdiskussion önskas.

  4. Lennart,

    Det jag hör från många praktiker just nu är de tror att det finns en metod för att korrigera för fusk (faktiskt en av de vanligaste frågorna jag får när jag föreläser på universitet och bland praktiker), och med denna metod är det sedan möjligt att få "bättre" resultat. Det jag vill säga med mitt inlägg är att denna information inte ens till 50% bygger på de forskningsstudier jag läst de senaste 10 åren. Du är välkommen att lägga fram dina sakliga argument varför det skulle vara fördelaktigt att använda skönmålningsskalor (vilket faktiskt är det jag vänder mig helt emot baserat på den forskningssammanställning jag läst). Jag föreslår också alternativ till att använda dessa skalor, med sakliga argument.

    Att det är ett problem att folk fuskar börjar jag mitt inlägg med, men det är ju uppenbarligen fler områden än personlighetstestning som det är svårt att göra något åt det.

    Som sagt forskningens signal är glasklar använd inte skönmålningsskalor, det är ett inte bara ett sakligt argument, det är också empirsikt bevisat.

    Anders

  5. Jag gillar inte heller när man har "formler", som rättar till svar, så att de blir mera sannolika. Det finns så många andra felkällor i tester, så det gäller att på flera olika sätt sträva efter en så korrekt helhetsbild av testpersonen som möjligt. Möjligen kan man även tillämpa en del tankar, som redogörs för i boken "Black Swan"…

  6. Pingback: Personlighetstester - syv vanlige myter

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *