Extraversion har inkluderats som en högre ordningens faktor i alla personlighetsteorier som har utvecklats under de senaste 100 åren. Men nu är det dags att på allvar börja tolka de olika spekterna och facetterna av extraversion. Jag har tittat bakåt i historien om hur extraversion har tolkats, varit med att utveckla ett helt nytt test som mäter alla aspekter och facetter av extraversion, samt läst den absolut senaste meta analysen om hur extraversion förhåller sig till intressanta beteenden och känslor på arbetsplatsen. Nedan kommer en sammanfattning.
Tidiga definitioner
Eysenck menade för drygt 40 års sedan att den typiska extraverta personen är sällskaplig, gillar fester, har många vänner, behöver ha människor att prata med och tycker inte om att läsa eller studera själv. Hen vill ha spänning i livet, tar chanser, sticker ofta ut från andra, handlar i stundens ingivelse och är generellt en väldigt impulsiv individ. Hen är förtjust i ”practical jokes” har alltid ett svar på tal samt är optimistisk och sorglös. Denna person går inte alltid att lita på, och är ibland direkt opålitlig.
Tio år senare föreslog Costa och McCrae (1985) ”att extraverta tycker om andra människor och föredrar stora grupper och sammankomster, är påstridiga, aktiva och pratsamma. De gillar spänning och stimulans, och tenderar att vara glada och positiva till sin läggning. Extraverta är även i grunden energiska och optimistiska”. Eysenck men inte Costa och
McCrae argumenterar för att extraverta kan vara impulsiva och lite opålitliga. Generellt sett verkar Eysencks extraverta sämre socialiserade i jämförelse med vad som beskrivs av Costa och McCrae. Andra konceptualiseringar (Hogan, 1983; Tellegen ,1985) av extraversion betonar att extraverta är socialt insiktsfulla och inflytelserika, är ambitiösa, hårt arbetande och prestationsinriktade individer. Således, även om det finns gemensamma egenskaper, verkar dessa individer avlägsnas från den orealiserade, impulsiva men samtidigt älskvärda personen som beskrivs av Eysencks.
Varför skiljer sig då definitionerna av extraversion mellan olika forskare. För att förstå detta tittade jag tillbaka i historien om personlighet och där fann jag att den första forskaren som berörde distinktionen mellan introverta och extraverta beteenden var William James (1907) som pekade på skillnaden mellan individer avseende undvikande och påstridighet i relation till andra människor, men det var Jung (1921) som var först att definiera Introversion – Extraversion (I-E) som en typologi. Jung pratade inte om individuella differenser utan att typologin (I-E) representerar olika attityder eller orienteringar mot världen. Introverta är orienterade mot inre, subjektiv erfarenhet, med inriktning på sina egna tankar, känslor, och perceptioner. Följaktligen tenderar de att vara introspektiva och självupptagna, och förefaller avskilda, tysta, reserverad för andra människor. I kontras är extraverta mer externt och objektivt fokuserade; de är mer oroade för vad andra människor tycker och inriktade sig mer mot handling än tanke. De ses som aktiva, utåtriktade och sällskapliga.
J. P. Guilford var dock den första forskaren att föreslå en dela upp extraversion i olika subfaktorer. Han kallade på den tiden Extraversion för Social aktivitet. Denna aktivitet kunde sedan delas upp i tre primär faktorer, den första benämndes för dominans, den andra för energi/aktivitet, och den tredje för socialt intresse. Det betyder att människor som är extremt aktiva uppfyller kravet på att både ha energin, vara påstridiga samtidigt som de är genuint intresserade av det sociala livet, vilket gör att andra bedömer dem som trevliga och sällskapliga. På detta sätt tar sig dessa extraverta människor framåt i sociala sammanhang, inte alltid genom att vara duktiga på något utan snarare på att andra betraktar dem som något av en ledare, även om man inte alltid kan lita på dem.
Liksom Guilford var Raymond Cattell intresserad av primära drag snarare än högre ordningens dimensioner. Faktoranalyser av hans test 16PF bekräftar en extraversionsfaktor som i stor utsträckning definieras med fem primära egenskaper (Cattell et al., 1980): A (varmhjärtad), E (dominant), F (entusiastisk), H (djärv, äventyrlig) och Q2 (socialt engagerad). Detta stämmer ganska väl med tidiga definitioner av extraversion tagna från både Guilford och Eysencks.
Som ni ser är extraversion ett multidimensionellt begrepp som genom tiderna har mycket gemensamt men olika forskare har nyanserat begreppet på lite olika sätt. Det betyder att extraversion ska tolkas på facettnivå för att kunna beskriva en person på ett adekvat sätt. Tyvärr betyder de olika definitionerna att olika mätinstrument mäter olika dela av extraversion. Det är inte helt tydligt tex att Hogan Assessment mäter extraversion på samma sätt som 16PF, mycket för att de definierar extraversion på lite olika sätt. Det har visat att extraversion över olika mätisntrument endast har en korrelation runt .50, dvs delar variationen endast till 50%. Detta talar för att olika instrument mäter extraversion på olika sätt.
Dagens definition och mätning av Extraversion
När vi gick igenom litteraturen avseende Extraversion när vi utvecklade vårt nya personlighetstest som ingår i Assessment Engine lutar vi oss mot den absolut senaste forskningen avseende personlighetens struktur. Mycket talar för att just Extraversion består av en blandning av ovan definitioner som i första ledet betyder att det finns en övergripande extraversionsfaktor (på Big Five nivå), denna faktor kan först delas upp i två aspekter; Entusiasm och Påstridighet. Under den nivån delas dessa två aspketer upp i sex facetter.
- Gladlynthet
- Tillgivenhet
- Sällskaplighet
- Dominans
- Energi
- Spänningssökande
I den första aspekten som speglar den positiva affektiva delen av extraversion (Entusiasm) som gör att dessa personer är omtyckta i sociala sammanhang återfinner vi Gladlynthet, Tillgivenhet och Sällskaplighet. Bob Hogan har ibland benämnt denna faktor som ”getting along with others”, medans den andra faktorn med Dominans, Energi och Spänningssökande som, som här benämsn Påstridighet, snarare kan betecknas som ”getting ahead of others”. Att vara dominant, energisk och lite våghalsig kan ge status i grupper, men inte nödvändigtvis bidra till att andra människor känner att denna person förtjänar att vara omtyckt.
Utvecklingen av Personality150
När vi utvecklade Personality150 som består av sex facetter under varje Big Five faktor var vi noga med att formulera frågor som speglar den senaste forskningen om extraversion. När vi nu är klara med detta ville vi testa hur väl vi lyckades med detta. Vi samlade därför in data från 400 testpersoner valda från normalpopulation, det enda kravet vi hade var att de skulle ha ett arbete, då personality150 ska mäta personligheten hur den tar sig uttryck på arbetet. Vi testade vår Extraversionsmodell genom en sk faktor analys, en metod som testar våran antagna modell), eftersom vi på förhand visste vad vi var ute efter.
Test av modell
Vi testade några olika modeller, den första antog att det i svarsmönstret från 400 individer endast döljer sig en övergripande Extraversions faktor enligt den tidigaste definitionen av Williams och Jung. Denna modell passade inte data. Istället för en övergripande modell visade analysen att det döljer sig facetter under den övergripande faktorn. Här har det föreslagits olika modeller, där ibland tillgivenhet har tagits bort eftersom den antas ha för mycket med en annan faktor att göra, nämligen vänlighet. En annan modell som föreslagits är att spänningssökande är en separat faktor som inte bör ingå tillsammans med de andra facetterna i Extraversion. Vi provade sammanlagt tio modeller av olika karaktär och den bästa modellen som återspeglar hur Extraversion som mäts med personality150 är en modell med Extraversion och två underfaktorer; Entusiasm och Påstridighet, där Entusiasm i sin tur består av facetterna Gladlynthet, Tillgivenhet och Sällskaplighet. Påstrighetsfaktorn i sin tur består av Spänningssökande, Energi och Dominans. Detta stödjer en stor del av tidigare forskningsresultat.
Genom att testa olika modeller och sedan jämföra dem sinsemellan så följs gängse kriterier inom psykometrin för att utröna om enklare modeller (en övergripande extraversionsfaktor) är bättre på att förklara variationen mellan individer jämfört med mer komplexa modeller, som t ex modellen som visas i figuren. Principen är att alltid välja den enklaste modellen. Den första är den enklaste modellen och alla andra modeller betydligt mer komplexa. För att utröna vilken modell som passar data bäst (eng. goodness of fit) genomfördes sammanlagt nio olika faktoranalyser (eng. Confirmatory Factor Analysis, CFA).Den modell som fick bästa stöd visas i nedan figur. Modellen visar på att det finns tre nivåer av Extraversion, inklusive de två aspekterna och sex facetter.
Samtliga CFA-analyser utfördes med lavaan (Rosseel, 2012) i programmeringsspråket R, Version 3.4.3 (R Development Core Team, 2017).
Extraversion, aspekter och facetters relation med andra variabler
Hur förhåller sig då denna modell till andra arbetsrelaterade faktorer. En nyligen publicerad meta analys (Wilbot, Wanberg., Kammeyer-Mueller ,& Ones, 2019, May 23) visar att det är värt att kolla närmare på alla nivåer av Extraversion, men särskilt på de sex facetterna separat. Analysen konstaterar att Entusiasm faktorn har ett högre samband med arbetsprestation (.19) i jämförelse med den övergripande faktor Extraversion (.10). Även Påstrighetsfaktorn (.17) visade på ett högre samband. Men även facetterna visade på starkare samband. Nedan visas sambandet mellan samtliga facetter och arbetsprestation.
- Gladlynthet = .18
- Tillgivenhet (fanns ej med i meta-analysen)
- Sällskaplighet = -.07
- Spänningssökande = .00
- Energi =.14
- Dominans = .15
Detta i sig visar att Extraversion som övergripande faktor har ett begränsat samband med arbetsprestation. Utan istället är det intressant att se på facetterna och dess koppling till andra beteenden och känslor på arbetsplatsen som har en indirekt påverkan på arbetstprestation.
Och då, vid en närmare granskning av facetten Gladlynthet (eng positive emotions) visar denna egenskap som betyder att en person i allmänhet är ”Mycket glad och sprudlande av positiva känslor. Upplever och uttrycker positiva känslor såsom lycka, glädje och upphetsning, intensivt och ofta. Skrattar mycket och visar inför andra när man är uppspelt och glad, samt uppfattas ofta av andra som sprudlande och översvallande.” Gladlynthet har tydliga positiva samband med:
- ”employee engangement” = .62
- ”organizational commitment =. 40
- ”transformativt ledarskap” .53
När det gäller effektivitet i ledarskapet, har extraversion en högst framträdande roll för effektiviteten. Nedan beskrivs de aspekter och facetter av extraversion som har högst samband med ”leadership effectiveness”
- Påstridighet = .48
- Entusiasm = .25
- Energi = .24
- Dominans = .38
Slutsats
Här kommer mina slutsatser och de saker vi kommer jobba vidare med när vi skräddarsyr framtidens personlighetstest avseende Extraversion.
- Extraversion består av flera dimensioner och bör tolkas på både aspekt- och facettnivå.
- Extraversion när det tolkas aspekt- och facettnivå kommer upp i effektnivåer som är högre i jämförelse med hela Big Five, inklusive Målmedvetenhet
- Om ett test på ett väsentligt sätt ska beskriva en persons Extraversion bör samtliga 6 facetter tolkas tillsammans och ibland delas upp i Entusiasm och Påstridighet.
- Beroende på vad som framgår av arbetsanalysen och vad som ska förutsägas vid en rekrytering bör antingen aspekt- och/eller facettnivån användas.
Referenser
Cattell, R. B. (1945). The principal trait clusters for describing personality. Psychological Bulletin, 42, 129-161.
Cattell, R. B. (1946). The description and measurement of personality. Yonkers-on-Hudson,NY: World Book.
Costa, P. T., Jr., & McCrae, R. R. (1985). The NEO Personality Inventory manual, Odessa, FL: Psychological Assessment Resources.
Costa, P. T., Jr., & McCrae, R. R. (1988). From catalog to classification: Murray’s needs and the five-factor model. Journal of Personality and Social Psychology, 55, 258-265.
Costa, P. T., Jr., & McCrae, R. R. (1992). Revised NEO Personality Inventory (NEO-PIR) and NEO Five-Factor Inventory (NEO-FFI) professional manual Odessa, FL: Psychological Assessment Resources.
Eysenck, H. J. (1959). Manual of the Maudsley Personality Inventory. San Diego, CA: Educational and Industrial Testing Service.
Eysenck, H. J., & Eysenck, S. B. G. (1968). Manual of the Eysenck Personality Inventory. San Diego, CA: Educational and Industrial Testing Service.
Eysenck, H. J., & Eysenck, S. B. G. (1969). Personality structure and measurement. San Diego, CA: Knapp.
Eysenck, H. J., & Eysenck, S. B. G. (1975). Manual of the Eysenck Personality Questionnaire. San Diego, CA: Educational and Industrial Testing Service.
Eysenck, H. J., & Eysenck, M. W. (1985). Personality and individual differences. New York: Plenum Press.
Guilford, J. P. (1975). Factors and factors of personality. Psychological Bulletin, 82, 802-814.
Guilford, J. P., & Braly, K. W. (1930). Extroversion and introversion. Psychological Bulletin, 27, 96-107.
Guilford, J. P., & Guilford, R. B. (1934). An analysis of the factors in a typical test of introversion-extroversion. Journal of Abnormal and Social Psychology, 28, 377-399.
Guilford, J. P., & Guilford, R. B. (1936). Personality factors S, E, and M and their measurement. Journal of Psychology, 2, 109-127.
Guilford, J. P., & Zimmerman, W. S. (1949). The Guilford-Zimmerman Temperament Survey: Manual Beverly Hills, CA: Sheridan Supply.
Wilmot, M. P., Wanberg, C. R., Kammeyer-Mueller, J. D., & Ones, D. S. (2019, May 23). Extraversion Advantages at Work: A Quantitative Review and Synthesis of the Meta-Analytic Evidence. Journal of Applied Psychology. Advance online publication. http://dx.doi.org/10.1037/apl0000415