Stabilitet och förändring av din personlighet. Ny forskning, delvis nya slutsatser.

En fråga som jag ofta får är om personligheten förändras över tid. Vi svarar på den frågan i vår bok Personlighet i arbete. Men forskningen går hela tiden framåt så nedan kan du läsa om det absolut senaste forskningen om personlighet i förändring. Tack till Stefan Söderfjäll som tipsade om artikeln).

Ett grundläggande antagande inom den s k traitpsykologin, är att personlighetsdrag är stabila över tid. Detta antagande har fått kritik och går ofta även stick i stäv med vad enskilda individer vittnar om i sina enskilda betraktelser. Ofta hör jag personer prata om sin egen utveckling och att olika livshändelser påverkat deras personlighet, dvs jag som individ ”är inte är samma person som jag var förut innan detta hände mig”. Modern traitbaserad personlighetspsykologi grundar sig istället på antagandet att personlighetsdrag är relativt stabila över tid men att det finns en viss dynamik både inom och mellan personlighetsdrag som kan bidra till förändring över tid. Nu har en intressant studie (se referens nedan) försökt svara på hur och på vilket sätt personlighetsdrag är stabila eller instabila över lång tid sett ur ett individuellt perspektiv.

Det vi skriver om i vår bok är hur forskningen traditionellt undersökt två typer av stabilitet. En typ är absolut stabilitet. Absolut stabilitet talar om hur stabilt ett personlighetsdrag är över tid om personen jämförs med en större grupp, tex om medelvärdet sjunker eller höjs för individen över tid. En annan typ av stabilitet fokuserar på hur stabil rangordningen är mellan människor med en viss nivå av en personlighetsegenskap. Vi konstaterar i vår bok Personlighet i arbete att medelvärdet och rangordningen förvisso kan förändras i riktade beteendeförändringar, men forskningen tyder på att personlighetsdrag är stabila både i medelvärde och rangordning, även om vissa drag som till exempel extraversion sjunker något på ålderns höst (särskilt energin går ned med högre ålder).

Även om dessa typer av förändring är intressanta så missar dessa analyser en viktig aspekt och det är att se till hela personlighetsprofilen i en och samma analys. Detta kallas på forskningsspråk personcentrerad personlighet, mer tekniskt för ipsativ personlighet.

Nedan kan ni se en personlighetsprofil av en individ vid ett tillfälle avseende personlighetsfaktorn Extraversion, vi kan kalla hen Anders (Anders heter egentligen något annat). Vi ser att Anders karaktärsdrag (vi kan säga att han är 58 år), i faktorn Extraversion, när han så sakteliga är påväg till pension, ligger nästan 1 standardavvikelse (58.08 T-poäng) högre än genomsnittet i den grupp individer som han jämförs med och som består av personer i arbete i Sverige.

Anders nivåer på faktorn Extraversion och dess facetter

Detta är en sk normativ absolut jämförelse: Anders nivå jämförs med en annan grupp individer. Om vi hade haft Anders T-värde på Extraversion när han var 20 år (med samma normgrupp och samma instrument för att mäta Extraversion) så skulle vi kunna jämföra Anders absoluta stabilitet över 38 år. Hade vi dessutom för hela gruppen haft en korrelation mellan två tillfällen på Extraversion så skulle vi kunna säga något om både hela gruppens relativa stabilitet, och även Anders relativa stabilitet, dvs om man jämförs med övriga i gruppen hur mycket mer eller mindre extravert har Anders blivit. Vi kan även undersöka den relativa stabiliteten i de s k facetter som ingår i faktorn Extraversion (Sällskaplighet, Dominans, Energi, Spänningssökande och Gladlynthet). Inom forskningen är det ofta normativ och relativ jämförelse som undersöks när man pratar om stabilitet eller förändring av personlighetsdrag.

Ett personcentrerat synsätt på stabilitet och förändring tar istället utgångspunkt i den sammantagna profilen, dvs att Anders karaktärsdrag är hög Energi och lågt Spänningssökande, förhöjd Dominans och Gladlynthet och genomsnittlig nivå på Sällskaplighet. När denna analys genomförs struntar man i andras värden på Extraversion utan ser enbart på den individuella profilen över tid, men andra ord en ipsativ jämförelse, även kallad inom-individ variation.

Den studie som nu publicerats undersöker hela profilen i femfaktormodellen och undersöker stabiliteten för sammanlagt 21 616 personer där den längsta tiden mellan mätningarna av personlighetsprofiler är 34 år!

Innan jag redovisar resultatet bör frågeställningen klargöras och hypoteserna som testas tydliggöras. Det finns, som alltid inom forskningen, olika synsätt där olika forskningsgrupper hävdar ”sin hypotes”. Om vi först skiljer på de mest extrema hypoteserna. Den första hypotesen är att personligheten endast kan förklaras av situationen, dvs miljön som personen befinner sig i. Det individen upplever i form av tidig uppväxt, partnerskap och senare arbete har en direkt påverkan på personligheten vid en bestämd tidpunkt. Då situationer ofta (men inte alltid) är mer eller mindre slumpmässiga skulle detta betyda att personlighet inte är stabil, alla dessa situationer ger upphov till att vem som helst kan uppvisa alla typer av kombinationer av personlighetsdrag över tid, beroende på upplevelser. Omsatt i exemplet Anders skulle detta betyda att det han har upplevt fram till 58 års ålder resulterat i den ovan redovisad profilen av Extraversion. En förklaring till den låga nivån av Spänningssökande skulle på så sätt vara resultatet av en händelse (slumpmässig eller inte) där Anders i tidigt liv sökte spänning och råkade ut för en olycka, vilket i sin tur sänkte hans nivå av spänningssökande.

Den andra extrema hypotesen är att allt beror på genetik och arv, att vi fullt ut ärver vår personlighet av våra biologiska föräldrar. Genetikens påverkan är ofta kontroversiell och ses som deterministisk och förutbestämd, trots att även det genetiska anlaget bjuder på både elasticitet och variation.

Det är bra att känna till att när man inom personlighetsforskningen talar om vikten av genetik och miljö menar man vanligtvis skillnaden mellan individer. Det vill säga, hur stor del av variationen mellan individer när det gäller till exempel personlighetsegenskapen extraversion som kan förklaras av eller härledas till genetiska faktorer. Man avser inte att ett visst antal procent av varje enskild individs nivå av extraversion kan härledas till genetiska faktorer, det är således inte ett perspektiv inom individen utan mellan individer. Vi vet inte heller hur mycket varje person får från sin mamma eller pappa, i genomsnitt är det 50% men i extrema fall så kan en individ få 90% från den ena föräldern och 10% av den andra. Forskning visar att genetiska faktorer förklarar omkring 40 procent av den variation som finns mellan individer när det gäller personlighet. Arv borde även bidra till att den individuella personlighetsprofilen är stabil över tid, dvs den ipsativa jämförelsen uppvisar stabilitet.

Det är få forskare idag som intar någon av dessa extrema positioner (100% arv alternativt miljö) och eftersom de genetiska faktorerna endast står för cirka 40% av variationen mellan individer så är förmodligen en kompromiss mellan arv och miljö en mer rimlig förklaring. Trots att det finns starka bevis för att personligheten beror på både arv och miljö kan jag höra från akademiska kollegor att det är väldigt svårt att acceptera att hela 40% skulle bero på arv.

Ett tredje perspektiv är att personligheten blir stabilare och stabilare över tid, situationer som inträffar i livet antas här inte vara slumpmässiga. Individen antas först ha en viss genetisk uppsättning som bestämmer nivån på t ex Extraversion. På grund av den medfödda nivån söker sig sedan individen till vissa situationer som bekräftar behovet av Extraversion. För Anders del så skulle det betyda att Spänningssökande kunde ligga på högre eller lägre nivåer i yngre ålder, men över tid har nivån av spänningssökande stabiliserats runt 30 T-poäng beroende på medvetna val han gjort, dvs ”play safe” (Anders har aldrig gillat gå på gröna Lund för att åka fritt fall).

Ett fjärde perspektiv är att det finns en skillnad i förändringsbenägenhet mellan individer, dvs att vissa individer har lättare eller större benägenhet att förändra sin personlighet i jämförelse med andra. Detta skulle betyda om man jämför en större grupp över tid skulle en del förändra sig och andra skulle uppvisa stabilitet, oberoende av vilken situationer eller miljöer personerna befinner sig i. Detta perspektiv kan antingen ha en direkt påverkan på personligheten, oberoende av arv och miljö men kan också samvariera med arv och miljö för att påverka en individs personlighetsprofil.

Alla dessa perspektiv kan naturligtvis tillsammans förklara en individs förändring och stabilitet i personlighet över tid. Vad kommer då forskarna fram till i sin studie?

På ett övergripande plan kan man dra slutsatsen att personlighetsprofilerna är stabila över tid: de allra flesta ”behåller” sin personlighetsprofil genom sin livscykel. Men, det finns också individer som kontinuerligt förändrar sin personlighet. Detta förklaras av en individuell differens som INTE kan förklaras av slumpmässiga situationer.

Den genetiska faktorn och sökandet av situationer som bekräftar personligheten har betydligt större effekt i jämförelse med livshändelser. Ett intressant fynd är att de som tidigt förändrar sin personlighet tenderar att fortsätta med det genom livet, medan de som är stabila från början följer den trenden livet ut.

En slutsats som dras är att dessa resultat pekar på att situationer har en högst begränsad effekt på en individs personlighet över tid. Detta säger å andra sidan inte att livshändelser inte kan påverka personligheten på kort tid, men det tyder på att individen sedan oftast går tillbaka till det karaktärsdrag som man hade innan händelsen.

När det gäller ålder så finns det en skillnad mellan yngre och äldre. Efter man nått åldern 30 verkar de flesta personer uppvisa en stabil personlighetsprofil. Tidigare normativa jämförelser visar att Målmedvetenhet och Sympatiskhet höjs med åldern medan Neuroticism sjunker ju äldre man blir. Dock är det relativt små skillnader. Omsatt i Anders resultat kan han under vissa omständigheter i livet visat på en betydligt lägre nivå i Extraversion men över tid kommer han återvända till 58.08 poäng.

Den övergripande slutsatsen som forskarna drar är att vår personlighet är stabil över tid men att vissa individer tidigt kan visa på större förändringsbenägenhet än andra. Denna förändringsbenägenhet består sedan senare i livet. Forskarna föreslår att det är genetiska faktorer och det faktum att vi söker bekräftelse av vår personlighet som står för stabiliteten.

Jag föreslår därför att man bör lägga till en faktor i FemFaktorModellen: grad förändringsbenägenhet/stabilitet.

Vad kan vi då säga om Anders resultat? Inte mycket mer än att det än att hans nivå på Extraversion ser ut såhär idag, Det hade varit intressant och se hans resultat vid 5, 10, 15, 20, 25, 30 etc års ålder, då hade vi vetat mer om han har förändrat sin personlighet genom livet.

Vad får denna forskning för praktiska implikationer?

När det kommer till att använda personlighetstest i arbetslivet betyder det att resultat från personlighetstest för vissa personer kan vara färskvara. Dessa individer är dock få, de allra flesta har en personlighet som är stabil även under längre tidsperioder. Relevansen i att använda personlighetstest är dock oförändrad. Men att slentrianmässigt, eller strategiskt, ”återanvända” resultat från personlighetstest i rekryteringssammanhang, dvs spara ett resultat för att använda till återkommande urvalsbeslut är inte att rekommendera. Detta gäller särskilt för yngre kandidater där personligheten inte stabiliserats.

Om det finns en individuell skillnad i förändring så kan det bli missvisande resultat, särskilt om resultat återanvänds efter en längre tid. I urvalssammanhang är det viktigt att matcha personlighetsprofilen med det tilltänkta arbetet vid ett tillfälle. Nu blir det än viktigare att göra en seriös arbetsanalys av vilken profil som behövs på arbetet vid ett tillfälle, därför har vi på Assessment Engine utvecklat en metod för detta där man på ett enkelt sätt matchar femfaktormodellen mellan individen och arbetet (ska inte tolkas som en kompetensmodell). Hör av er om ni vill veta mer.

Om personlighetstest används i utvecklingssammanhang är det viktigt, baserat på ovan att undersöka individens stabilitet i personlighetsprofilen. För att veta om individen är mottaglig för förändring bör man mäta personligheten vid minst tvår tillfällen, helst fler. Assessment Engine har utvecklat en metod för att undersöka även detta, hör av er om ni är intresserade.

Jag finns på info@psychometrics.se

Referens

Wright, A. J., & Jackson, J. J. (2022). Are some people more consistent? Examining the stability and underlying processes of personality profile consistency. Journal of Personality and Social Psychology. Advance online publication. https://doi.org/10.1037/pspp0000429

Publicerat av Anders Sjöberg

Anders Sjöberg är docent i psykologi och har lång erfarenhet av bedömningsmetoder in arbetslivet. Anders har utvecklat psykologiska bedömningssystem som används av både privata och offentliga organisationer. Anders har publicerat böcker och vetenskapliga artiklar inom organisationspsykologi och psykologisk metodutveckling.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.