Boktips till panelen i Almedalen som diskuterade magkänsla vid rekrytering

Roade mig med igår att titta och lyssna på 1 timmes diskussion om det ”är  magkänslan som leder till snedrekryteringen av chefer?” Det var Ledarna som anordnade en paneldiskussion under Almedalsveckan där frågan togs upp. Argumentationen från moderator Pia Sehm var att chefer rekryteras ofta efter en gedigen process men det slutgiltiga beslutet tas ofta utifrån magkänslan. Istället för att låta kandidaternas samlade kompetens fälla avgörandet litar man till sin egen bedömningsförmåga. Varför tycker vi denna magkänsla är så viktigt och vad får det för konsekvenser? Medverkande var Jörgen Kihlgren (ledarskapsutvecklare, Ledarna),  Lars Strannegård (Rektor, Handelshögskolan) Anna Stenberg (grundare av Women Executive Search, Christina Båge-Friborg, (CSR-ansvarig, Sandvik) och Nishteman Hosseini, (psykolog och organisationskonsult).

Efter en trevande inledning där flosklerna radas upp; organisationens DNA, arenor, nyckelkompetenser, djupintervjuer, behovsanalys, ställa rätt frågor, passa bra in ett team, den röda tråden, och framförallt ”gör man inte rätt i början blir det inte rätt i slutet”, vem kan säga emot det?

Efter detta cirkelresonemang vänder sig Pia till Nishteman och ber henne definiera magkänslan (tid 13.45 min), definitionen är hämtat från forskningen med tydliga referenser till Daniel Kahneman. Nishtemans beskrivning av magkänslan är det bästa jag har hört, hon viker inte en tum, går inte in i urvalsklyschornas värld, utan istället försöker förklara för panelen och publiken vad det handlar om när man som rekryterare och beslutsfattare litar för mycket på sin egen förmåga att väga ihop information om kandidaterna. Nu tänker jag, nu vänder det nu börjar det bli intressant. Men NEJ, de andra förstår inte, utan glider längre och längre ifrån ämnet och jag börjar gäspa.

Panelen börjar återigen säga att det är viktigt att tänka till ha en bra kravprofil och ingenting nytt händer på 40 minuter. Där någonstans släpps publiken in med frågor. Då ställer Paula Lejonkula (Sveriges byggindustrier) den fråga som jag tänker på, med vetskap om vad forskningen säger hur kan ni i panelen vidmakthålla att magkänslan leder oss på rätt väg? Paula uttrycker till och med att hon är bestört.

Där kommer några bra inlägg från panelen (återigen bäst från Nishteman), men sedan får handelshögskolans rektor slutordet där han pläderar att man ska använda magkänslan på ”rätt sätt” och utveckla den, och plötsligt är vi tillbaka där vi började. Handelshögskolan behöver onekligen hjälp i rekryteringsprocessen.

Föreslår panelen följande boktips i sommar (klicka på länken för beställning eller nedladdning)

Tänka, snabbt och långsamt

Utilizing research in the practice of personnel selection

Publicerat av Anders Sjöberg

Anders Sjöberg är docent i psykologi och har lång erfarenhet av bedömningsmetoder in arbetslivet. Anders har utvecklat psykologiska bedömningssystem som används av både privata och offentliga organisationer. Anders har publicerat böcker och vetenskapliga artiklar inom organisationspsykologi och psykologisk metodutveckling.

Delta i diskussionen

2 kommentarer

  1. Hej Anders,
    Tack för ännu ett bra inlägg! Jag måste erkänna att detta är en frustrerande fråga och jag tror att vi är många i branschen som delar denna frustration, att all den forskning som finns kring urval är så osynlig ute i verkligheten. Ett sätt att hantera det är ju att konstatera att näringslivet ignorerar den forskning som finns men någonstans tänker jag att ansvaret ändå borde vara vårt (vi i branschen)?! Uppenbarligen lyckas vi inte nå ut med vår kunskap och vår nytta för organisationer och individer (både rekryterare & kandidat gynnas ju av urvalsverktyg). Varför tror du att det är så här? Vad är ditt tips till oss i branschen? Hur bör vi agera? Varför syns inte vi mer i debatten?
    Tack för en mycket bra blogg!
    Glad sommar!
    Hälsningar Emma Engebretzen, Assessio

  2. Tack Emma, ditt svar tyder dock på att det är en förändring på gång även om det går VÄLDIGT trögt. För det första tror jag inte att de som har makten (läs 50+) kommer att ändra sig, de har investerat sin identitet på att det de gör är det rätta. Jag har sagt samma sak om evidens i femton år. En anledning att jag tillåtits utveckla produkter och processer är att jag har haft bra chefer som låtit mig vara ifred och utveckla mina idéer. Tyvärr verkar det i branschen som det är den kortsiktiga ekonomiska vinsten som mycket handlar om, har alltid varit emot individuella bonussystem som bara verkar på kort sikt, då är det så lätt att säga och göra det som man alltid gjort. Men jag tror på förändring, särskilt ni som är den yngre generationen, ni är av tuffare virke, stå på er och hävda evidens för det ni gör, ni måste utbilda era kunder, så länge de inte ställer högre krav på evidens och nytta kommer ingenting hända. Ta plats och gör er hörda.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.