Extrem låg grad av Sympatiskhet och den mörka sidan av personligheten. Nya forskningsresultat om ”the Dark side of Personality” och Fem Faktor Modellens A skala.

I vår bok Personlighet i arbete har vi ett kapitel om extrema personlighetsdrag i arbete. Där tar vi upp olika modeller för att förklara hur den mörka sidan av personligheten kan vara både en fördel och en nackdel för individen och organisationen. Nu har det kommit nya forskningsresultat som tar upp det gemensamma med Fem Faktor Modellens A skala, Agreeableness eller Sympatiskhet, som vi valt att kalla det på svenska och den mörka sidan av personlighet. Först är det viktigt att tydliggöra vad som avses med extrema personlighetsdrag. Eftersom personlighetsdrag är ungefärligt normalfördelade i populationen, betyder det att de allra flesta, närmare 70 procent, har genomsnittliga nivåer. Inkluderar man dem som har ytterligare något över respektive under genomsnittet av ett personlighetsdrag omfattar det totalt omkring 95 procent av populationen. Det betyder att det är en mycket liten andel personer (ungefär 2,5 procent vardera) som har så pass låg respektive hög nivå av ett personlighetsdrag att de kan kallas extrema. Detta resonemang syftar på skillnader mellan individer inom ett personlighetsdrag. Sympatiskhet som består av följande facetter (se bild nedan).

En viktig frågeställning, inte minst inom arbetslivet, är förstås om det är bra eller dåligt med extrema nivåer av personlighetsdrag. Som med många andra frågor är det svårt att ge ett enkelt svar. Först och främst kan en allmän beskrivning av en person nivå av Sympatiskhet, där varje facett betraktas var för sig, innehålla egenskaper som kan uppfattas som både bra och dåliga. Extrema nivåer (höga och låga) på flera av sympatiskhets facetter kan beskrivas i såväl positiva som mer negativa termer.  Om en extrem nivå ska kunna sägas vara bra eller dålig, eller snarare vara en tillgång, en belastning eller en behöver man sätta egenskapen i relation till något ett kriterium, inom arbetslivet handlar det om vad man gör på jobbet. Det vill säga svara på frågan: Är det bra eller dåligt för vad som ska göras och när? En individ skulle till exempel kunna beskrivas som avsaknad av medkänsla (A6) men prestera mycket bra i en roll som ställer krav på att man kan ta tuffa beslut och bana väg för andra. 

När dysfunktionalitet och problematiska beteenden är i fokus använder man ofta termer som ”personlighetens mörka sida” för att beskriva dessa egenskaper. Forskningen om kopplingen mellan personlighet och dysfunktionella beteenden har delvis pågått parallellt med forskningen om FFM. 

Forskningen om den mörka sidan föreslår flera olika modeller för att förklara dessa drag, vilket vi skriver om i vår på Personlighet i arbete (kapitel 6). En av dessa modeller är ”the general Dark factor of personality”, D-faktorn, till vilken alla mörka personlighetsdrag kan härledas som tex pyskopati och narcissism. Precis som inom den kognitiva delen av forskningen föreslås här en generell (g) faktor som gemensamt kan förklara en mängd olika mörka sidor hos en person. D-faktorn föreslås representera en gemensam kärna som ligger till grund för samtliga mörka egenskaper och därmed illvilliga beteenden: till exempel mobbning, fusk, hot, förolämpningar, utnyttjande, trakasserier, förödmjukelser, sårande, lögner, manipulation, stöld, hot om våld, och så vidare. 

Definitionen av D bygger på att beteenden är kopplade till två olika typer av måluppfyllelse, dels att maximera den egna nyttan: ”Jag gör vad som helst för att få det jag vill”, dels att orsaka andra en förlust i nytta för andra: ”Jag är villig att själv drabbas av negativa konsekvenser för att någon annan, som jag tycker förtjänar det, ska straffas.” Detta ramas in av att beteendena rättfärdigas av illvilliga övertygelser: ”Jag förtjänar helt enkelt mer än andra.” Personer med hög nivå av D motiveras alltså inte av att öka andras nytta, till exempel hjälpa andra i nöd, om inte de själva också drar nytta av det. De får heller inte egen nytta från eller genom andras nytta, till exempel att vara glad för någon annans framgånga. 

När D-faktorn definieras i termer av FFM:s faktorer är det särskilt en låg nivå av sympatiskhet (eng Agreeableness, A) som är framträdande, om man vänder på skalan betyder det hög nivå av Antagonism, en faktor som används delvis i psykiatriska diagnoser. Att vara känslomässigt distanserad, skeptisk och misstänksam mot andra och deras intentioner, sakna empati och ödmjukhet, att tänka på sig själv i första hand och att vara manipulativ för att maximera den egna nyttan är alltså utmärkande karaktärsdrag för D-faktorn, men kan också indikera låg nivå av Sympatiskhet. 

I en nyligen publicerad artikel menar forskarna (Leigha et al, 2022) att D faktorn inte är något nytt, det är helt enkelt låg nivå av Sympatiskhet, med andra ord hög nivå av Antagonism. Detta är inget nytt inom den psykologiska forskningen, det kallas för ”the Jangle fallacy”, vilket betyder ett felaktigt antagande om att två identiska eller nästan identiska psykologiska begrepp är olika eftersom de är benämns på olika sätt (i detta fall D faktorn och Sympatiskhet, A).

Och det är precis detta som forskarna testar i sin studie, om låg nivå av Sympatiskhet är samma sak som hög nivå av D. Resultatet pekar på att mycket tyder på detta (mer om detta senare). Sambandet mellan de två olika psykologiska begreppen är högt (R=.70), och när jag jag räknar om resultatet från studien. Och när jag sedan fördelar sambandet på de olika facetterna får jag detta resultat.

Jag beräknade sambandet mellan A1-A6 på data från sammanlagt 4 700 testningar av Personality150 (Assessment Engine) samtidigt som korrelationerna mellan A1-A6 togs från refererade studie (Leigha et al, 2022, table 4). Den sammanfattade korrelationsmatrisen användes som input i en relativ regressionsanalys som tar hänsyn till varje facetts unika bidrag till D-faktorn, när alla andra ingående facetter hålls konstanta. Den förklarade variansen uppskattades i steg 1 till ca 50%. All beräkningar genomfördes i (package YHAT) programmeringsspråket R. YHAT fördelar sedan variationen för varje unik facett uttryckt i %. Den förklarade variansen uppskattades i steg 1 till ca 50%.

De två facetter som har högst negativa samband inom Sympatiskhet är A2 (Rättframhet) och A4 (Följsamhet). Låg nivå på A2 innebär att personen har en väl utvecklad förmåga att kunna anpassa sitt sätt att kommunicera med andra för att uppnå de mål personen vill nå. Personer med låg nivå tillämpar ofta denna förmåga och anser att det är en viktig och önskvärd kompetens att manipulera för att få sin vilja fram. Detta innebär att personen är benägen och skicklig på att använda smicker, list och att tänja på sanningen i syfte att nå dit man vill. Personen använder även smicker och lögner, för att göra interaktionen med andra smidigare och på detta sätt få som hen vill. 

Låg nivå på A4 innebär att personen har ytterst svårt att vara följsam, mycket skarp i kommunikationen och stark i sitt sätt att argumentera för sina åsikter och ställningstaganden. Håller fast vid sina åsikter, ändrar sig nästan aldrig trots att motargument är övertygande, och personen är tydlig med sin ilska och frustration när hen känner missnöje. Personen står fast vid sina åsikter och hävdar sin rätt gentemot andra utan att tveka, samt tycker mer om tävling och konkurrens och betraktar kompromisser och konsensus som ett nederlag (Sjöberg, Sjöberg, Henrysson Eidvall, 2021). Som sagts ovan, dessa personer motiveras inte av att öka andras nytta, till exempel hjälpa andra i nöd, om inte de själva också drar nytta av det, att vara glad för någon annans framgångar händer aldrig. 

Rent kvalitativt är det inte riktigt samma nivå som D faktorn, dvs att beteenden är kopplade så tydligt som i D faktorn, dvs både maximera den egna nyttan och samtidigt orsaka andra en förlust. Även om en låg nivå på Sympatiskhet kanske är ett måste om personen ska komma högt i D faktorn. Min ståndpunkt är att även om det finns ett högt samband mellan A och D, kommer vi inte åt D med de instrument vi idag har och använder i arbetslivet. Låga nivåer på A betyder inte nödvändigtvis att vi på ett korrekt sätt mäter D faktorn, eftersom de typer av frågor som mäter D faktorn inte går att ställa i tex urvalssituationer. Låga nivåer av A2 och A4 kommmer inte så lågt helt enkelt. Nedan är några påståenden som mäter D faktorn.

Payback needs to be quick and nasty.

When I get annoyed, tormenting people makes me feel better.

Det handlar således om extrema nivåer, nivåer som traditionellt inte låter sig bedömas med de metoder och verktyg som finns tillgängliga i dag för användning i arbetslivet. Detta gäller alla slags verktyg: intervjuer, personlighetstest och så vidare. Majoriteten av dessa verktyg är utvecklade för att mäta och skilja mellan individer som är inom normalspannet på de aktuella personlighetsdragen, med en viss variation förstås. De är inte utvecklade för att bedöma eller kunna skilja mellan de mer extrema nivåerna. För att komma åt dessa nivåer krävs det att verktyget redan från operationaliseringen (dvs hur vi mäter det) av konstrukten fokuserar på dessa extrema nivåer, det vill säga redan när verktyget utvecklas. Och dessutom är det etiskt tveksamt om vi bör ställa dessa typer av frågor i en urvalssituation.

Implikationer för praktiker

A och D har mycket gemensamt, men som praktiker ska man inte utgå ifrån att vi fullt ut fångar drag som psykopati, sadism etc med vår vanliga metoder. Bra instrument kan dock fånga extrema nivåer av normal personligheten, som mycket väl kan ställa till skada både skada och nytta för både anställda och arbetsgivare. Är D en Jangle fallacy? Det går idag inte att svara på helt säkert, men min tolkning är att det handlar om på vilken nivå man mäter Sympatiskhet på, normala nivåer av både A och D har beröringspunkter, men ytterligheten, dvs ytterst extrema nivåer av D är något annat än låg grad av A. Alla som är inblandade i bedömningstjänster i arbetslivet bör därför verkligen överväga lämpligheten i att använda denna typ av verktyg, vara noga med att utvärdera kvaliteten i verktygen och vara mycket försiktiga när resultatet används för urvalsbeslut, karriärrådgivning eller för att beskriva individer. 

Vågar du testa din mörka sidan klicka här

Referens

Leigha Rose1, Chelsea E. Sleep , Donald R. Lynam , and Joshua D. Miller (2022). Welcome to the Jangle: Comparing the Empirical Profiles of the “Dark” Factor and Antagonism. ASSESSMENTS. 1–18.

Publicerat av Anders Sjöberg

Anders Sjöberg är docent i psykologi och har lång erfarenhet av bedömningsmetoder in arbetslivet. Anders har utvecklat psykologiska bedömningssystem som används av både privata och offentliga organisationer. Anders har publicerat böcker och vetenskapliga artiklar inom organisationspsykologi och psykologisk metodutveckling.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.